sitter nu även och funderar om det verkligen är värt att kämpa eftersom jag har känt så här minst fyra ggr sedan påsklovets början, känns helt åt helvette att ens försöka.
ge mig en anledning till varför jag ska försöka lösa det.
och då vill jag inte höra, för att jag älskar dig eller något jävla trams.
jag vill ha en riktig jävla anledning till varför jag ska fortsätta att satsa allt jag har på dig.
känns lika meningsfullt att supa ner i i ett dike vid E4:an som att försöka igen.
jag orkar fan inte försöka om du inte har en vettig anledning.