jag orkar inte mer,
precis som förra gången går det på mindre än 24 timmar.
jag kommer inte ha orken att genomföra något alls nu,
skolan kommer gå åt helvette precis som förra gången.
jag kommer vara i min egen värld framöver.
bara så alla vet.
och om det är något jag inte klarar av så är det om folk ska trösta.
om ni försöker kommer jag smälla till er för då blir jag bara mer ledsen.

vatten i lungorna för att tumören trycker på luftrören,
lunginflammation som bröt ut igår,
och nu är allt slut.
finns inget kvar.
kan fortfarande få panikattack och lägga mig och gråta på marken efter farmor,
det är nästan två år sen nu.
hur ska jag klara det med morfar nu också,
känns som om det inte ens finns någon framtid.
vet att det blir bättre men har ingen ork kvar.


allt som ska vara klart innan lovet kommer inte bli det,
kan väll i bästa fall klara av proven, men inte med mer än G.
inlämningarna vet jag inte ens om jag kmr göra nu.
känns helt värdelöst.
det är i sådana här lägen man inser hur lite ett betyg är värt.
bryr mig inte längre,
men om ett halvår kommer jag hata mig själv för hur det påverkar mig.
precis som förra gången.

klart jag visste att det var snart,
men snart blir ändå längre fram.
man tänker inte imorn,
man tänker långt bort,
om två-tre månader,
kanske förhoppningsvis ett år,
men nej, nu är det redan slut och jag vet inte hur det kmr gå.

känner mig helt uttömd och nu kmr jag aldrig klara att sluta röka heller,
kommer vara stressad och ledsen dygnet runt,
krama mig gärna extra länge, men inget jävla tröstande !