Men sen insåg jag att det inte alls var det,

tror snart inte min kropp klarar av min mentala hälsa.

Känslan när man helt plötsligt får veta att du har varit hemma över jul,

när jag smsat god jul, och ringt dagen efter för att se om du levde,

och inte fått något svar alls,

när du sa att du skulle höra av dig så fort du var påväg hem.

När du lovade, verkligen lovade på riktigt den här gången.

Orkar inte längre, men det gjorde jag inte för några veckor sen heller.

Får se hur det går att verkligen släppa dig den här gången.

Att verkligen stänga dig ute ur min hjärna, att göra annat så fort jag tänker på dig,

att göra sånt som gör mig lycklig.

Att sitta hemma och gråta varje kväll gör mig inte lyckligare,

att umgås med mina vänner gör det.

Nu ska jag gå ut och gå promenad innan filmen för att frigöra mina tankar,

släppa allt och lämna det kvar ute i mörkret.

Blir ingen film med min kompis då jag inte orkar dra ner andra i min skit,

imorn ses vi istället.

Kanske ska shoppa lite också för att göra mig lite lyckligare,

eller så väntar jag på min födelsedag så jag har mer pengar att bränna.

PUUUUUUUUUSSSSSSSSSSS