när det gäller mina känslor och mitt kärleksliv.

Jag insåg att jag aldrig har blivit lämnad, påriktigt.

Det är alltid jag som lämnat.

Alla gånger det har varit jobbigt, svårt och faktiskt betytt något.

Alltid jag som tagit avstånd och sagt ifrån.

Och ändå har jag mått så psykiskt dåligt av det,

för att jag har sårat människor jag älskat och som älskat mig.

Jag undrar hur mitt psyke skulle klara att bli lämnat.

Jag har ju alltid gjort valet även om det varit svårt,

för att skydda mig eller den andra parten i förhållandet.

Jag har alltid haft kontrollen och tagit sista beslutet.

Vad skulle hända om det var någon annan som tog beslutet ?

Skulle jag orka med det ?

För nu ligger inga bollar hos mig längre,

alla beslut ligger utanför mitt ansvar.

Hoppas bara jag är stark nog att klara av mer än jag tror att jag gör.