Jag är kär i bilden av dig, inte i dig
Han jobbade så mkt att samtalet kom fyra dagar sent,
fast jag var ju medveten om det,
eftersom han smsade och sa det varje dag.
En förväntan och rädsla byggdes upp för varje dag.
När han äntligen ringde hade han dock inte så mycket att säga,
allt kändes stelt och jobbigt.
Han försökte förklara sig, jag sa emot, som vanligt alltså.
Men allt kändes ändå bra när vi lade på.
Efter några timmar kommer ett sms där det stod saker jag bara kunnat drömma om,
samtidigt räcker det liksom ändå inte.
Han finns iallafall där för mig nu, en stor kramig björn att luta sig mot,
då han inte jobbar vill säga.
Ett av dom största problemen jag hade i slutkampen var hans drömmar,
Ett av dom största problemen jag hade i slutkampen var hans drömmar,
eller snarare avsaknaden av dom.
De få han hade gjorde han inget med, han bara tänkte det löser sig sen.
Jag kunde inte se mig med honom om han inte följde dina drömmar,
för när lumpentiden nu var slut skulle han bara gymma och spela dator.
Jag skulle inte klara av att ha en pojkvän som inte har något liv.
Det är sanningen, för jag satsar helhjärtat eller inte alls.
Problemet jag har nu, är att han har följt sina drömmar.
Han har en anställning med jävlig hög lön för att vara första anställning,
han är ledig och hemma i Stockholm ofta,
han har gjort allt som behövs för att kunna söka till utbildningarna sen,
officer eller polis.
Precis som han ville för ett år sen,
men nu gör han allt det jag önskar han gjorde då i våras.
Ni ser säkert inget problem alls i att det går bra för honom nu,
Ni ser säkert inget problem alls i att det går bra för honom nu,
vilket jag helt klart förstår.
Men jag är kär i bilden av honom, inte i honom nu.
Men om han nu är påväg att bli den man jag var kär i förut (bilden),
blir jag säkert kär i honom påriktigt igen.
Vilket är det värsta som kan hända just nu.
Och nej jag tänker inte göra som alla tycker och inte träffa honom,
Och nej jag tänker inte göra som alla tycker och inte träffa honom,
för jag har kommit underfund med att det inte fungerar för mig.
Förstår att det fungerar för andra, men jag är ett undantag uppenbarligen.
Om jag inte träffar honom tänker jag på honom majoriteten av min egna tid,
vilket kräver väldigt mycket energi.
När jag träffar honom tänker jag på honom mer kvalitativt,
vilket gör att min hjärna får tid att varva ner och tänka på andra saker också, tex SKOLAN.
Jag föredrar kvalitet mot kvantitet.
Kommentarer
Postat av: maria
självklart skulle det uppta mycket tid att tänka på honom om du inte träffar honom, det gör det för alla. det är ju det som är den jobbiga biten i att inte träffa någon! däremot går ju tiden och du tänker mindre hela tiden. men hoppas det funkar bättre för dig än för alla andra, haha :)
Trackback
