hälsade på föräldrar och söta småsyskon,

inte oväntat ramlar jag i trappen,

(mina vänner vet att jag gör det ofta haha)

för något år sen hade jag skämts ihjäl och velat dö,

men igår började jag skratta och berättade om när jag ramla för några veckor sen,

då jag fick världens största blåmärke på röven,

och gick som en 100åring.

Jag insåg igår att jag växt ifrån allt sånt töntigt,

jag är bara mig och bryr mig inte.

Skönt det.

Mindre skön är dock min mensvärk, soffliggandes idag.

Trodde den var över nu men tydligen inte.

PUUUUSSSSSSSS