23:08 poesi
kan varken andas genom näsan eller munnen
pulsen slår två slag i sekunden
spänningen i huvudet ökar hela tiden
insidan svettas men utanpå är jag kall
samtidigt spökar psyket
läser dina ord och ångesten väller upp
älskar bilden jag har i mitt huvud
men jag vet att den inte är som verkligheten
önskar att den var det för då skulle livet vara lätt
mitt liv skulle fortsatt som tidigare
istället står det nu still
vet inte om jag någonsin kan älska igen
eftersom jag fortfarande älskar bilden av dig
Kommentarer
Trackback
