Åker jag låser jag fast mig i fem år, inte på riktigt men det känns så.

Och tänk om det är fel val, går ju att hoppa av isåfall.

Det jobbiga är att jag hade vetat att det skulle gå över om ångesten handlade om annat,

typ som boende, men det är redan fixat.

Eller om det var grejen att flytta bara, men det har jag varit beredd på länge så det är heller inte jobbigt.

Eller rädslan för att inte kunna hålla kontakten med mina vänner här i Stockholm,

jag har förlorat så många vänner tidigare så kommer aldrig släppa dom jag älskar här hemma.

Ångesten handlar om själv valet, inte om allt runt omkring, att det kanske i grunden är fel val.

Jag har alltid trott att jag är en sån som vill plugga direkt och inte ta något/några år emellan,

har aldrig kännt något behov av att jobba och få massa pengar eller resa eller bara ta en paus.

Nu under sommaren har jag dock gått från att vara så, till att vara raka motsatsen.

Helt plötsligt känns det konstigt att ge sig in i plugget igen och låsa sig.

Har fått ett annat perspektiv på hela livet och insett att jag kan vänta några år iallafall.

Kommer ändå vara ung när jag börjar plugga i vilket fall som helst.

Åker jag får jag en utbildning, nya vänner, ny stad, nytt liv, nya erfarenheter.

Stannar jag får jag uttrycka mig kreativt, dansa och bara vara lycklig.

Bara grejen att jag inte garanterat får dansa om jag åker gör mig så olycklig att jag börjar gråta.

När dom ringde från universitet och sa att jag kom in blev jag exalterad av att jag uppnått något,

och fungerade och levde på adrenalinet i två dagar.

Jag tror knappt jag reflekterade över att det inte var min egentliga dröm,

utan en lättåtkomligare version av min dröm.

När sedan brevet från folkhögskolan kom hoppades jag att det skulle stå att jag blev nekad,

så jag inte hade något annat val än att åka.

Men när det stod att jag var antagen fick jag lite smått ångest.

Ångesten tog över under natten och jag drömde mardrömmar och vaknade och grät och grät.

Nu vet jag att jag borde välja det som gör mig lyckligast.

För nuet är viktigare än framtiden.