Everything has change but you're still here

Jag inser nu att du faktiskt har lyft,
du når inte din destination på många många många timmar,
men jag är redan här på min.
Tysta tårar rinner längs mina kinder här i min säng,
kramar om ditt täcke och låtsas att du ligger under det,
kommer dröja minst en månad för att du ens ska ha möjlighet att göra det,
och säkerligen mycket längre tid för att du faktiskt ska göra det.

Tror tårarna betyder att jag är orolig för hur jag ska kunna hantera detta,
har aldrig varit helt avstängd i en månad tidigare.
C försvann aldrig ens så länge vad jag minns,
och han hade jag kontakt med även om den inte var fysisk.
Tur att jag jobbar ända fram till att du återvänder,
hoppas att jag kommer vara för upptagen för att märka att du är borta.
Jag kommer sakna dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0