We will die at the same time you and I
Lyssnade på Jimmy Eat World och Sahara Hotnights lite slappt vid sidan av scen på onsdagen.
Mysigt att njuta av musik utan ett enormt tryck bakifrån.
Gick för att kolla Kings Of Leon på kvällen men var så mycket folk och dom spela bara nya plattan,
så gav upp det lite. Ville dansa till mina gamla favoriter och vägra lyssna på de nya då dom suger.
Så vi underhöll oss på andra sätt jag och mina vänner.
Sen började ju torsdagen med Maggio som jag redan skrivit om.
Sen satt vi och myste till Ziggy Marley och fick en härlig feeling.
Sen gick ju snyggingen Jared upp på scen med 30 Seconds To Mars och vi körde,
mycket bra musik och jävligt snygg som sagt.
Tittade en stund på Ras Cricket & Leafy men har svårt för sånt så gick och köa till Oskar.
Tittade lite på M.I.A som det är ett jävla skönt gung i och härlig stil.
The Ark avslutade min torsdag och det var underbart med massa dans och härliga Salo.
Fredagen startades med min man Timbuktu som röjde loss med massa dans.
Missade typ hela Movits! men hörde iallafall Johans röst nästan hela tiden.
Diggade till Petter och sjöng med i nya och gamla låtar.
Dansade loss till Teddybears och fuckade ur varannan låt och myste varannan.
Sen mot natten lyssna jag på Looptroop Rockers men halvsomna trots draget.
Medan de andra sov eller röjde på Maskinen gjorde jag en blandning,
jag satt och halvsov långt bak i publiken samtidigt som jag rockade loss ibland hehe.
Lördagen öppnades med Kapten Röd som är sjukt jäkla bra live.
De nya låtarna var även dom riktigt bra så nu väntar jag bara på att plattan ska släppas lagligt.
Lyssnade på Mando Diao i gräset och rehabade lite inför kvällen.
Myste till Säkert! och förundrades över denna vackra röst, gör det varje gång jag hör den.
Sen tog jag alla krafter jag hade kvar och körde allt vad jag orkade på Daniel Adams-Ray.
Som vanligt sjunger han ganska dåligt men det kompenseras med den fantastiska energin.
Så jävla magiskt när allt ljud dör i typ 40 sekunder och publikhavet bara fortsätter sjunga hela tiden.
Känslan att stå där då var underbar, skrek allt vad jag kunde.
Lyssnade lite på Bob Dylan men känner inte så mycket för honom faktiskt, men nu har jag sett honom iaf.
Sen rockade Journey till det och jag blev glad igen.
Avslutade självklart allt med Håkan, dock orkade jag bara med trycket första timmen ungefär,
sen drog jag mig och satt på gräset med någon random och njöt.
Sen är ju festivalen så mycket mer än alla konserter,
men jag är jävligt nöjd med att jag hann se så mycket bra under dessa dagar.
PUUUUSSSSSSSS
Kommentarer
Trackback
