Min kropp har nu varit som ett stort fält där det förs ett krig. Smärtan var outhärdlig. Illamåendet tog över allt. Panikångestattacken slog till med full kraft. Börjar nu känna min lite som en människa igen efter flera timmars kamp med min egna kropp. Vet inte om jag ätit något totalt fel eller om det är stressen och nervositeten över tentan imorn. Känslorna ikväll har gått från irriterad till ledsen, besviken, arg och fullkomligt rasande. Känner mig så liten när jag inte kan styra mitt mående. Om jag mår såhär innan eller under tentan kommer allt kämpande jag gjort senaste dagarna vara helt bortkastat. Kan inte prestera något när kroppen skriker. Vill verkligen klara tentan imorn och slippa få panikångest och tro att jag ska dö. Allt jag kan göra är att tänka positivt och hoppas på det bästa. Jag är värd att få skriva tentan. Om jag misslyckas vill jag att det ska vara för att jag inte kan svaren på frågorna, inte för att min kropp sviker mig.