Trodde jag skulle vilja skriva av mig mer än vad jag gör. Behovet uppstår bara ibland, annars grottar jag ner mig i stunden och analyserar. Har hänt mycket sen jag dokumenterade mina känslor. Vi har rivit och försökt skrapa bort varje uns av obehag från lägenheten. Den ser nu alltså ännu värre ut eftersom det är en byggplats. Fast troligvis har vi fått golv i halva lägenheten idag och då är det någorlunda fräscht igen. Har valt tapeter, fått flyttstädat, flyttat runt möblerna hundra gånger och stöttat mamma. Det är lägenhetsfronten det. Mycket känslor inblandat där också, men desto mer känslor och ångest pga kroppen.

Min kropp är ett slagfält. Varenda jävla dag är det något fel som ska krigas mot. Som vanligt som ni vet. Känner att terapin hjälper men är fortfarande nere i en mörk grop. Når inte upp till kanten för att häva mig upp än. Igår var en fruktansvärd kväll när jag var helt tom på allt efter att magen fick frispel och jag hade så hög ångest i en timme att jag ville dö. Efter den timmen planade ångesten långsamt ut till ett stadie där jag orkar leva men inte orkar röra mig. Fick i mig vätska och lyckades ta mig till sängen och somnade direkt av utmattning. Noll energi kvar i min lilla kropp. Jag säger lilla, för tyvärr har jag tappat fem kilo på tre månader. Är så arg och ledsen på att min kropp inte tar vara på det jag ger den. Måste bli bättre på att äta, vilket innebär att mina kropp måste låta mig må bra så jag kan äta. Vägrar att gå ner i vikt och bli till ingenting. Tänker kämpa.