Jag överlevde tentan utan överdriven förhöjd ångestnivå vilket var underbart. Kändes bra hela tiden även om jag var osäker vad jag skulle svara. Hur får man in all sin kunskap om ett område på en sida. Jag vet inte om jag lyckades eller inte. Kändes otroligt nog bra på alla frågor utom en som jag ville strunta i totalt, men självklart var den en av de två obligatoriska. Var väldigt nöjd direkt efter tentan, men nu några dagar i efterhand känner jag mig inte alls så jäkla bäst som jag kände när jag klev ut från salen. Skrev i cirkus 2,5 timme och hann då även åka till terapin och vara där i en timme så det var skönt. Den ångestladdade dagen övergick till en mental vinst.

Min kropp har nu varit som ett stort fält där det förs ett krig. Smärtan var outhärdlig. Illamåendet tog över allt. Panikångestattacken slog till med full kraft. Börjar nu känna min lite som en människa igen efter flera timmars kamp med min egna kropp. Vet inte om jag ätit något totalt fel eller om det är stressen och nervositeten över tentan imorn. Känslorna ikväll har gått från irriterad till ledsen, besviken, arg och fullkomligt rasande. Känner mig så liten när jag inte kan styra mitt mående. Om jag mår såhär innan eller under tentan kommer allt kämpande jag gjort senaste dagarna vara helt bortkastat. Kan inte prestera något när kroppen skriker. Vill verkligen klara tentan imorn och slippa få panikångest och tro att jag ska dö. Allt jag kan göra är att tänka positivt och hoppas på det bästa. Jag är värd att få skriva tentan. Om jag misslyckas vill jag att det ska vara för att jag inte kan svaren på frågorna, inte för att min kropp sviker mig.

Har fått en ny lösning på min kvinnoproblem som jag börjar med när jag fått nästa blödning. Ny sorts piller som fungerar mycket bra för de flesta så jag hoppas innerligt att dom gör det för mig med. Skulle bli så glad om det löser sig direkt med det första jag prövar. Fantastiskt. Börjar nu se ett annat ljus också. Snart har jag lyckats plöja igenom alla nästan tusen sidor två gånger innan tentan. Har ca 150 kvar men det läste jag nyligen så ligger nära till hands i hjärnan. Generellt är det totalt kaos i huvudet dock. Har jag lärt mig något märks det imorn när jag sitter där i salen och svarar på frågorna så gott jag kan. Sista kraftansträningen nu för att läsa det sista görs i sällskap av Kents nya. Fredag blir det heldags jobb sen tar jag helg och kollar ikapp allt jag missat nu under veckan tvmässigt. Är fortfarande lika galen i serier och följer fem på tvn och sju på datorn. Helgen blir alltså motsatsen till veckan. Bara lugn och ro och inga måsten.

Om en vecka splittras min familj, rent praktiskt. Då har jag helt plötsligt två riktiga hem att spendera tiden som jag vill i. Vid denna tidpunkt kommer jag troligtvis ha varit på ikea några timmar och tappat stubinen och vill döda alla omkring mig. Dagen fortsätter nog ett tag till genom att lasta av allt köpt och försöka montera och möblera provosoriskt innan jag åker hem till huset igen. Kommer nog inte förstå fören jag verkligen står där i den tomma lägenheten och lastar in nya möbler att jag har två hem nu.

Sitter och drömmer mig bort i tankarna på afrikaresan och indonesienresan. Det kommer bli av, frågan är bara när. Sitter här och ler bara jag tänker på hur fantastiskt det skulle vara att klara av att åka på dessa resor. Förstår att jag aldrig kommer våga om jag inte får mer kontroll över min kropp och mitt psyke. Men jag ska få det, jag måste få det, för jag måste få leva. Kan försvinna in i tankarnas värld i flera timmar och bara se mig själv vara i den otroliga naturen. Bara vara ett med allt. Ta hand om djuren jag redan nu känner ett starkt band till. Jag längtar tills jag är så pass friskt att jag kan följa mina drömmar.

Bild tagen en av de sista dagarna vi var tillsammans nästan hela årskursen.

När man tittar på bilder från den sista tiden påminns jag om hur roligt vi hade.

Något att bära med sig hela livet.

Ändrat ljus och lagt på sepiafilter som enda redigering.

Är fortfarande begravd i tentaplugg. Har väll betat av 250 sidor nu så har bara 745 kvar. Kom på att man måste anmäla sig till tentan också. Tur att jag kom på det igår och inte försent, då hade jag gråtit, skrikit och slagit ihjäl någon. Svårt att ta in all information och sortera den i hjärnan. Känns som ett krig där inne just nu, totalt kaos. Hoppas allt når in och hittar sin plats till på torsdag. Nej nu måste jag ta promenad för att låta allt lugna ner sig lite så det får plats mer sen.

Skönt med en helg utan några måsten. Spenderades med mina föräldrar. Tv och film fredag/lördag och musikal söndag. Tar vara på den lilla tiden vi har kvar tillsammans innan flytten sker. Sen har jag grävt ner mig i tentaplugg. Dagarna framöver är också fyllda av tentaplugg, hinner med två timmars terapi och dejt med mina bros dock. Kanske skapa lite, låta kreativa tankar flöda och ge ett avtryck i världen.

Idag orkade jag inte kriga. Vände halvvägs till universitetet och åkte hem och bäddade ner mig igen. Gör mig redo för ett försök att åka in till jobbet om någon timme. Ger denna dag ett nytt försök. Ibland fungerar det inte att kämpa, för mycket press orkar jag inte hantera. Måste komma in i en bra cirkel nu i matväg, inte slarva alls. Ge mig själv de bästa förutsättningarna för att slippa kämpa så jävla ofta. Nu kommer två lugna veckor i avseende på föreläsningar. Blir massa plugg inför tentan men det mesta hemma utan samma krav. Ska bli väldigt skönt.

Kämpar mig igenom dagar som kroppen motarbetar mig. Klarar av att göra saker men krigar 90% av tiden med fysiken och psyket. Studiebesök och grupparbete har varit fokus denna vecka och fortsätter vara det tills imorn. Sen tar jag total helg. Första gången sen det började påriktigt som jag inte tänker läsa eller tänka något som har med studierna att göra. Eller, jag måste ju bestämma mig om jag vill plugga även i höst och isåfall vad av alla 39820487178 kurser som finns att välja bland under helgen. Men det räknas inte in.

Hoppas alla som läser här har förstånd nog att förstå att förra inläggets sista del. Det var inte menat som något skryt om någon nu mot förmodan sett det så. Tror inte illa om er mina vänner men vill inte lämna utrymme för missförstånd. Tänker fortsätta skriva om pengar nu. För det kretsar väldigt mycket pengar innanför mitt pannben dessa dagar.

Att ha bra med pengar har alltid varit viktigt för mig. För att kunna göra vad jag vill och köpa vad jag vill. Ville inte ge mig själv möjligheten att känna ångest för att jag inte kan följa med på bio eller ta den där fikan med nya vännen. Så fort jag började få in större summor än barnbidraget blev jag ekonomisk, aldrig slösaktig. Inte i mina ögon i alla fall. Kanske i andras ögon för man behöver inte shoppa tre dagar i veckan men jag mådde bra av det, då är det inte slöseri i min mening. Sålänge man tänker en extra gång och alltid har pengar kvar. Nu senaste två åren när jag tjänat stora pengar, i mina mått, har jag levt ännu mer som jag vill och samtidigt sparat pengar. Pengar som kändes stora för ett halvår sen.

Nu känns pengarna inte alls stora på samma sätt. Har råd att åka på mina volontärresor i vinter/vår som jag haft i baktanken med sparandet efter sommarens inkomst. Men det finns ett problem. Att gå från ett hushåll till två är inte billigt. Speciellt inte om det ena är det stora välbekanta huset. Inte alls att mina föräldrar någonsin kommer be mig om pengar, för det kommer dom inte. Utan att jag känner att jag borde. Köpa allt till nya lägenheten för att mamma inte ska leva sämre när jag inte är där och ser att allt är bra. Utan när jag är i det välbekanta huset hos pappa och det bara är hon ensam där. Det här med att känna ansvar för att ens föräldrar har det bra när det inte alls är ett barns uppgift. Dom är vuxna människor som kan ta hand om sig själv, jag vet det. Men ändå får jag lust att i smyg köpa de tre sängarna vi behöver till lägenheten som går på fjorton tusen kronor. För att mamma ska slippa betala det och kan köpa mat istället. Får se hur jag gör. För i ärlighetens namn tror jag inte att hon kommer bli glad utan snarare ledsen för att jag känner ett så stort ansvar.

Lever fortfarande på 999. Hittar energi genom den. Nu har den fått sällskap av Krunegårds nya platta. Mänsklig värme. Känns precis så. Askan är den bästa jorden spelas mest för finner tryggheten i att känna igen mig. I livet händer det mest ingenting nytt för tillfället. Jobbar någon dag i veckan, läser ihjäl mig på kurslitteratur, har seminarier och studiebesök. Att jag jobbar lite gör att klumpen till hjärta inte krampar lika mycket. Kommer ha fått in över trettiotusen innan sommarn och då har jag varit helt ledig 8 veckor och pluggat 12 veckor. Dvs knappt märker jag att jag jobbat. Allt som mildrar ångesten är bra. Pengar är bra. Jag kommer överleva och bli rik. Kan skapa mig ett nytt liv i den andra bostaden.

Det finns inget bild av mina analoga som är dåliga. För oskäpan, skaket eller ljusfel skapar en känsla. Och känslor är aldrig fel. Alltid dit man vill nå. Fånga ögonblicket och känslan.

Analoga foton tagna med två olika kameror.

Inskannade med negativskanner, vänt färgerna annars obehandlade.

Tror jag hittat ett nytt offer till min vårförälskelse. Har haft en i somras och en över hösten och vintern. Det är inte vilken sorts förälskelse som helst. Utan min helt egna sort. Det är aldrig påriktigt. Det är aldrig kärlek. Det är bara en föreställning om vilken kärlek vi skulle kunna ha. Jag behöver inte ens antyda att jag gillar personen. Det har ingen betydelse. Eftersom jag inte är redo att ge mig ut där än som jag kanske trodde. Mår bra i den här typen av förälskelse. Låter som att jag är sjuk när jag formulerar det med ord. Men för mig är det helt naturligt. Längtar något enormt efter att få träffa människan som är mitt nya offer. Om man ens kan kalla det offer. För vem skulle inte vilja vara den jag är låtsaskär i. Den uppmärksamme märkte att jag alltså inte träffat denna människa än. Jag kanske aldrig gör det. Men det är okej för det är bara en fantasi.

Blev inte klar igår. Jag gav upp. Eller jag stirrade i texterna och på skärmen en timme utan att få fram en enda rad. Så då sköt jag på det till idag istället. Nu efter en heldagsjobb känner jag mig redo för sängen. Men istället har jag gjort mig favoritteet och ska ge uppgiften en omgång till. Lyckas jag inte får jag bara gå till seminariet imorn och hoppas att de andra gör så mina idéer flyger iväg. Själva uppgiften kan ju inte vara så betygsgrundande. Eller hur.

Sitter och stirrar på skärmen och uppgiften. Uppgivenheten syns genom mina ögon. Har noll fokus att lägga nu. Kroppen totalstrejkar och varje rörelse gör att jag tror jag ska dö. Stoppar kroppen full med tabletter och hoppas det värsta ska släppa. Får se hur det kommer gå att jobba imorn när kroppen gör såhär idag. Kan inte ens fokusera och läsa en sida text utan att tro att jag ska kräkas. Låt mig bara få göra färdigt uppgiften så jag slipper få extra ångest vilket leder till extra smärta. Tack.