Just nu sitter jag i mitt första möte med min terapeut. Läskigt och exhalterande på samma gång. Hjärtat i halsgropen.

Detta är förskrivet så jag tvingar mig själv att reflektera i skrift efter mötet.

Laddar inför ett stort steg. Men jag är redo att ta det.

Övervinner min rädslor och skapar mig ett vackert liv.

Snart gör jag något jag velat länge. Om det går fel har jag längden för att rätta till det. Känns alltid lika befriande att gå åt hållet ingen förväntar sig. Eller så inbillar jag mig bara att det inte är förväntat, det kanske är precis det som det är.

Hormonnivån börjar sjunka i min kropp. Blir mig själv mer och mer för varje dag. Känns som en befrielse då jag imorn behöver vara hundra procent mig själv. Stimulerar mig med solljus, värme, garn och filmscener i mängder. Rastlösheten infinner sig men jag accepterar och tänker framåt.

Oredigerat som vanligt. Charmen i det.

Hållit mina solglasögon mellan lins och motiv när jag fotograferat för att få effekt.

Oredigerat som vanligt. Charmen i det.

Hållit mina solglasögon mellan lins och motiv när jag fotograferat för att få effekt.

Har hittat tillbaka till mitt sociala jag. Har fått livskraft av vackra människor. Lever på den i några dagar nu när jag kommer isolera mig igen. Hormonerna flödar i min kropp och jag gråter mig tom. Blir mig själv om några dagar vilket jag ser fram emot. Känner inte den känsliga människa jag blir under hormonperioderna.

Oredigerat som vanligt. Charmen i det.

Suger i mig energi från ljuset som invaderar vår värld. Önskar att kriget mot gråheten pågår tills våren vinner. Ska ge mig iväg för att möta omvärlden och sluta isolera mig. Behöver se människan jag pratar med och inte bara höra rösterna. Behålla lugnet och kläderna på för att inte bli svagare av sjukdom.

Solen skiner och gör att man får beskåda världen genom solglasögon. Allt får ett vackrare skimmer med denna hinna. Ska se till att njuta av ljuset utan att ramla och slå mig. Men först ska jag göra mig själv vackrare och mentalt skrubba bort sjukdomen från mig kropp i vattnets beröring.

Oredigerat som vanligt. Charmen i det.

Mitt immunförsvar har kommit ikapp mig. Trodde jag hade smitit undan sjukdom detta halvåret men nu kom den för att invadera mig. Dricker litervis med te och får beslutsångest vilken av de sex smakerna jag ska ta. Varierar för att hitta inre frid. Lever som i dvala med en hinna av trötthet omkring mig tack vare febern. Tar mig igenom dagarna med timvis av sagoväsen på min datorskärm som vilar i knät.

Oredigerat som vanligt. Charmen i det.

Är inne i en lågenergi period just nu. Allt går på halvfart majoriteten av tiden. Sen smäller jag på som fan och kör en heldag av kärlek och hat. Som i onsdags när jag skulle ta bussen hem nolltvåtrettio och gick från baren. Inser påvägen till bussen att jag kommer kissa på mig om jag sätter min fot på bussen. Sätter mig bakom en container kanske hundrafemtio meter ifrån centralen i desperata berusade tankar. Sen var det bara att vänta tills nästa buss en timme. Kärlek och hat på samma gång.

Har träffat vänner hela helgen och haft båda världarna fast olika dagar. Först var det mys i soffan till flera filmer ena kvällen. Sen var det firande av vän med andra vänner och några glas vin andra kvällen. Lagat mat tillsammans hann vi även med. Imorgon är det dags för en dag de flesta hatar eller älskar. Jag känner inget speciellt i år, inget behov av att ta ställning. Får ändå vara i kärleksfyllt rum med min familj.

Gårkvällen var närmast magisk. Gott vin tillsammans med massa mat och skratt. Vidare från restaurang till den vackraste lägenheten jag vet. Där bjöds det på te och bullar i sängen. Sällskapsspelen kom fram och kvällen avslutades vid midnatt. Det bästa av två världar på samma kväll, inte alltid man uppnår sån eufori.

I flera dagar har jag krupit upp i soffan och bosatt mig där. Kylan, vinden och snön ger mig ingen inspiration. Tar mig endast ut på promenader och löprundor. Men ikväll blir det ändring på det och jag byter mjukis mot fashion. Ut och spendera kvällen på stan och vräka i sig tapas. Bra lösning mitt i veckan för att känna livslust. Fantastiska vänner som inspirerar mig mer än allt annat delar jag denna kväll med. Längtar tills jag beger mig.

Behovet att att svärta ner kroppen med bestående bläck växer för varje dag. Man försöker tänka rationellt men inser att det inte hjälper en att bli av med tanken. Behovet finns fortfarande där. Får se hur länge man kan motstå frestelsen med att täcka varje centimeter av kroppen.

Solen smeker min hud och värmer sålänge man befinner sig på rätt sida av fönstret. Ska pälsa på mig och möta den på andra sidan snart. Igår kom en känsla i likhet med svaghet och jag kände min sjuk. Låg i sängen stor del av kvällen omstoppad och halvsov eller kolla film. Nu känner jag mig bättre och har laddat på med en halvliter te. Nu gör jag mig en till kopp och njuter av solens strålar innan dom försvinner bakom hustaken.

Låt gårdagen bli morgondagens inspiration

lev för dig själv och se aldrig tillbaka med ånger

Inte ens för en sekund.

- Cimon Lundberg

Känns som att det är flera år sen, tiden springer ifrån mig och er andra.

Snön sveper sig in över mitt liv och staden. Bosatt mig i soffan förutom när jag springer på vilja eller vandrar i timmar. Dricker egenskapad vaniljlatte och utvecklar mitt ritande. Livet fortsätter i rätt takt och jag tycker fortfarande att ledigheten är härlig.

Helgen var lugn och innehöll mycket mys i soffan och umgänge med familj. Minusgraderna slog till hårt och gjorde allt utomhus mycket jobbigare än innan. För att kompensera min lugna helg har jag varit på äventyr med vänner både igår och idag. Berusningen har legat på en hög nivå senaste dagarna, men ibland är det så det ska vara. Imorgon ska vara en dag då massa viktiga grejer blir avklarade. Man hinner mycket om man vill, har jag lärt mig nu under ledigheten.

Har även fått vara i din närhet i flera timmar nu sista dagarna. Du ger mig fortfarande samma glädje och varje gång vi rör varandra känner jag något obeskrivligt sprida sig i min kropp. Nöjer mig med detta mellanläge ett bra tag till. Behöver inte göra något som gör allt till verklighet, det räcker med att jag är lycklig och ser positivt på framtiden.