Ätit sista middagen i huset. Imorn går sista lasten med alla möbler. Nu är det nästan tomt och bara några lådor kvar. Känns dock inte längre som hemma. Medan vi har packat ner allt i kartonger och rensat ur har huset tappat allt som var hemma. Det kan lika gärna bo vem som helst där, finns inget personligt kvar. Tror det har gjort det lättare att släppa taget när allt gått långsamt och under en lång period. Känner mig dock inte riktigt som hemma än hos mami. Det har inte gått så lång tid men ändå några månader. Vart har jag då hemma ? Hur gör man när inget känns som det. Vet inte. Hoppas bara att något börjar kännas som hemma igen så jag har en trygg mittpunkt som håller mig kvar och inte låter mig sväva iväg för mycket.