Petras

Om två dygn borde jag ligga i sängen och försöka sova eftersom jag ska sätta mig i bilen senast 06 morgonen efter. Då börjar resan på mer än tre veckor. Tanken att jag ska hitta mig själv och bara leva här och nu, känna efter ordentligt samtidigt som jag upplever nya städer. Är mest rädd för att jag inte kommer orka bära ryggsäcken och att jag inte kommer finna något. Att jag bara har en härlig semester och upptäcker nya miljöer. Men blir det så är det inte mycket att göra åt utan bara inse att det kommer ta längre tid. Har precis som jag trodde haft det lugnt och skönt sen i måndags och bara fixat grejer som behövs och hängt med vänner. Nu är det bara helgen kvar sen blir det att vara helt ensam och roa sig med människor jag inte känner.

Det här med håret då. Har ju skrivit här att jag skulle vilja kapa av allt efter att jag färgat klart. Har nog inte färgat klart men insåg hur mycket skönare det skulle vara att resa korthårig. Att kunna duscha snabbt och att det torkar ännu snabbare. Befrielsen att slippa gå ut och få isbitar till hår. Så jag gick och klippte av en halvmeter tofs. Det har kommit massa fördelar med detta. Jag kan gå på toa utan att behöva ha koll på håret. Jag kan dricka vatten ur kran utan att håret blir blött. Jag slipper allt detta långa hår som ligger överallt där jag befunnit mig. Duschningen går mycket snabbare. Det är inte ivägen genrellt. Kommer säkert upptäcka massa positiva saker med att slippa håret. Ändå negativa hittils är när det blåser så kommer det i munnen, fast det är jobbigt med långt hår när det blåser också.

 

Photobooth, redigerat på en massa sätt i iPhoto.

Har inte blivit något tentaplugg alls känns det som. Även fast jag vet att jag gjort massa arbete som behövs så är det ändå bara förarbete och läsning. Sitter nu och försöker skriva klart första frågan. Känns som ett måste att den blir klar ikväll annars blir det fullskalig panik under helgen. Har inte ork att stressa upp mig men samtidigt vill jag fortsätta ligga på den höga nivån jag haft under den här kursen. Vill ju inte dra ner betyget bara för att jag inte kan sätta mig ner och skriva. Annars har jag fixat grejer och haft spelkväll med vänner. Har ni inte spelat sällskapsspel på ett

tag ? GÖR DET. Hade glömt hur roligt och mysigt det är att sitta och spela spel, dricka te och snacka. Nu gör vi det hela tiden och det är bara härligt. Har även klippt av mig allt hår vilket är en befrielse. Kan skriva om varför i ett senare inlägg för nu måste jag fan skriva tenta.

Har varit så myket senaste sex veckorna, har inte hunnit gör något annat än jobba, plugga och planera resan. Har inte ens hunnit sakna alla serier som har uppehåll över julen. Veckorna bara rullar förbi och om två veckor har jag börjat min resa och har precis spenderat halva dagen i Köpenhamn och gör upp planera för kvällen. Behöver bara växla pengar, fixa ett till kort att ha pengar på och packa väskan. Sen är jag redo att åka även om jag är ganska rädd. Ska ju först skriva klart sista tentan också men annars väntar två lugna veckor. Eller det blir nog tentapanik den här och så lugnt och härligt nästa vecka.

Planeringen av resan går bra och nu börjar jag känna att det faktiskt kommer att ske hur mycket ångest och rädslor jag än har inför att vara ensam i främmande länder i tre veckor. Utmaningen känns viktig. Jag skulle inte åka iväg helt ensam om jag inte ville det. Har ju inte ens frågat om någon vill följa med för jag behöver göra det här själv. Vissa stunder känner jag mig mycket äldre än de tjugo jag snart fyller men lika ofta känner jag mig som ett litet barn. Förhoppningsvis växer jag så pass mycket under resans gång att jag hittar ett syfte och mening med närmsta tiden framöver. Eller så fortsätter jag att plugga randomkurser och stå lite still i livet. Det visar sig om typ tre månader.

Börjar skapa mig en plan för min egen resa och inser hur den bara stiger i prisklass men så får det bli. Hellre bo ensam i ett eget rum än att dela med nio andra främmande. Skulle ju kunna bli fantastiskt och underbart men skulle också kunna förstöra hela resan vilket jag inte tänker chansa på. Blir nog bara en säng i stort rum i två länder men det är bara för att jag vägrar betala åttadubbelt för att få eget rum. Nu ska jag krypa ner i sängen för imorgon ska jag jobba tråkigt nog men sen efter det ska jag och mami gå på teater så dagen blir nog ganska bra ändå. Får försöka se det positiva i livet.

Har varit tomt här på ett tag. Mycket som händer och har hänt. Flytten gick bra men pajade ryggen lite till, unnade den en massage men är fortfarande inte uppmjukad ordentligt så ska ge den en omgång till. Min kropp är jäkla dyr i drift. Behöver massa annat förutom mat vilket är frustrerande. Har annars skrivit en till tenta, varit på underbar konsert och umgåts intensivt med mina älskade. Problemet är bara att de två som betyder mest har lämnat landet för värme och äventyr på obestämd framtid tidigt imorse. Har inte förstått det än, har inte fällt en ända tår. Ni som känner mig vet att jag gråter till allt och hela tiden men nu kommer inget. Tror att jag kan ringa om några minuter och säga att jag kommer över om en halvtimme. Det går tyvärr inte längre eftersom dom är minst 12 timmars flyg bort. Undrar när jag kommer inse att dom inte kommer hem om en vecka och om jag isåfall kommer krascha lite då. Ska försöka se det som en möjlighet till att umgås mer med dom jag träffar sällan och fördjupa dessa vänskaper men ser risken att jag stänger in mig. Har i alla fall redan bokat in biodejt med härlig vän till veckan så har startat bra ändå.

Ätit sista middagen i huset. Imorn går sista lasten med alla möbler. Nu är det nästan tomt och bara några lådor kvar. Känns dock inte längre som hemma. Medan vi har packat ner allt i kartonger och rensat ur har huset tappat allt som var hemma. Det kan lika gärna bo vem som helst där, finns inget personligt kvar. Tror det har gjort det lättare att släppa taget när allt gått långsamt och under en lång period. Känner mig dock inte riktigt som hemma än hos mami. Det har inte gått så lång tid men ändå några månader. Vart har jag då hemma ? Hur gör man när inget känns som det. Vet inte. Hoppas bara att något börjar kännas som hemma igen så jag har en trygg mittpunkt som håller mig kvar och inte låter mig sväva iväg för mycket.

Hatar verkligen att jobba. Vill aldrig någonsin jobba heltid är känslan jag haft så länge jag har jobbat. Man är för trött och sliten och orkar inte göra något efter jobbet. Inte jag iallafall. Har försökt plugga men går inte alls efter en hel arbetsdag. BUHU. Hoppas på att kunna gå hem typ tre under resten av veckan så jag kan vila hjärnan två timmar innan jag sätter igång med pluggandet. Men pengar är alltid trevligt.

 

Ska spendera en del av mina pengar i januari/februari vilket känns jäkla härligt. Blir inte Afrika än som planen var utan skjuter upp det på obestämd framtid, utan stannar kvar i Europa eftersom jag ger mig iväg själv. Känns säkrare om allt skulle skita sig och jag gråter och vill hem. Lättare och billigare att ta sig hem snabbt från Europa än Afrika. Behöver miljöombyte en stund. Komma ur soffan och rummen jag ständigt befinner mig i. Hamna i ny kontext. Ända anledningen till att jag orkar jobba. En hel dags arbete innebär minst två levnadsdagar på en bättre plats. Härligt att jag klagar fast jag jobbat två dagar den här månaden och kommer jobba tre till om man räknar hela den här veckan till oktober. Känner mig som en bortskämd snorunge när jag tänker efter. Tant ena dagen och snorunge nästa. Jag byter skepnad ofta.